 INSÄNDARE FRÅN 1999
 1 oktober 1999 Debattartikel i Folkbladet Angående den svenska demokratin och EU-EMU Den viktigaste politiska frågan EU/EMU-frågan är den viktigaste politiska frågan sedan Gustav Vasa tog Sverige ur Kalmarunionen. Den gäller inte bara landets fortbestånd som självständig nation, utan också frågor om folkstyre; rättvisa mellan grupper, regioner och människor; om hur fred bäst tryggas; om hur vi skall kunna gå över till ett i sann mening resursbevarande samhälle; och otaliga andra frågor därutöver. Inte minst gäller frågan vilken bild vi har av oss själva som medborgare och människor; och om hur vi vill att Sverige skall spela en självständig roll i världen, eller inte. Det demokratiska underskottet Ett av EU-motståndarnas centrala påståenden är att EU - och än mer EMU - inte är demokratiskt. Underförstått är att folkstyret uppfattas som både omistligt, moraliskt, och effektivt socialtekonomiskt. Eftersom EU/EMU faktiskt inte är demokratiskt, har förespråkarna problem. De brukar lösa det hela genom att tala om "ett visst demokratiskt underskott" (sic!). Men detta är inte en klädsam öppenhet för smärre brister i EU:s struktur. Det är snarare en total brist på känsla för det svenska folkstyrets värde och funktionsvillkor. För sedan brukar dementin komma. "Det är helt osannolikt att de tongivande ländernas demokratiska institutioner i längden skulle acceptera de nuvarande bristerna." Så brukar det låta. Underförstått: det är inte så farligt att underkasta sig EU/EMU, att ge upp nationell suveränitet och folkstyre. Varför är det osannolikt att bristerna består? EU-systemet och dess stater har ju accepterat dem hittills! EU/EMU-systemets lag- och maktstruktur är utformade som hullingarna på en harpun: utvecklingen kan bara gå åt ett håll. Det ursprungliga skälet till att de federativa och centralistiska krafterna fick så stor kraft genom regelverken var att de skulle förmå övervinna ingrodd nationalism, rivalitet och tröghet. Detta har framgångsrikt gjorts. I dag finns ingen balanserande kraft. EU/EMU kan bromsas för en tid - men det kan inte backa. Systemet har passerat "the point of no return". Detta betyder att även om EU/EMU skulle förvandlas till en (centralistisk) parlamentarisk stat, blir denna inte demokratisk. Makt som i demokratiska stater ligger i folkförsamlingarna har här abdikerats till en centralistisk Domstol. Makt som under folkförsamlingen utövas av regeringen i demokratier - styrningen av ekonomi, sysselsättning och välfärd - har här abdikerats till en suverän Centralbank, avsiktligt undandragen folklig kontroll och insyn. Makt är dessutom ytterligare undandragen den offentliga insynen och styrningen genom lobbygruppernas stora sammanlagda styrkraft. Så är till exempel "den inre marknaden" ett på hitt av lobbygruppen Roundtable of European Industrialists, där Philipschefen Wille Decker lät utarbeta underlaget. Makt undandras dessutom permanent den demokratiska dimensionen genom att ett enda - av flera tänkbara - politiska idésystem skrivs in i och ges företräde i författningen. Detta gör EU/EMU till en fundamentalistisk stat: ideologin låses fast i samhällsfundamentet. Den ideologi som favoriseras är den nyliberala. Det vill säga högerns. Men denna har 80 % av folket avvisat under vår demokratiska epok. Med Maastricht, Amsterdam och EMU berövas vi permanent möjligheten att välja mellan höger-, center- och vänsterpolitik. Inte heller blir det möjligt att ersätta dagens plundrarpolitik med en mer ekologisk och globalt solidarisk politik i framtiden om en folkmajoritet skulle vilja det. Den nationella suveräniteten upphör Ett medlemskap skulle avskaffa Sverige som suverän stat. Vad skull det betyda? Historien lär oss att när ett land eller ett folk förlorar sin suveränitet förstörs grunden för folkstyre, välfärd och självrespekt. Folkstyret ödeläggs genom att närhet, lokaldemokrati och förtrogenhet försvinner. Vi vet ingen annan fungerande form för demokrati än nationalstaten. I EU-valet fick Göran Persson stöd av mindre än 19 (!) procent av de röstberättigade. Välfärden ödeläggs genom att kontrollen över både naturresurser och produktionstillgångar ligger i fjärran, i andras händer. Vinster och strategiska utvecklingsmöjligheter landar då också där. Ett aktuellt exempel är bortslumpandet av Volvo. Vi förlorar nationellt rådrum över 100 miljarder och 60 000 arbetstillfällen. Detta är också en följd av EU-anpassningen. Lagstiftningen har ändrats. Självrespekten ödeläggs av maktlösheten. Vi skulle inte längre själva besluta eller forma vår framtid. Av samma skäl skulle inte heller den svenska särarten kunna bestå. Den förutsätter makt att låta våra värderingar slå igenom som samhällelig verklighet. Konflikt makt - människor Demokrati är ytterst en fråga om att lyssna. Människor som lyhört och lågmält lyssnar och resonerar. I en levande demokrati är denna egenskap livsviktig. Endast då uttrycks de mångas vilja. Och endast då lever folkstyret. När ett lands ledning upphör att lyssna och företräda medborgarnas värderingar hotas folkstyret. Och trots massiv elitpropaganda säger vanliga människor nej till EU/EMU och de samhällsförändringar EU-underkastelsen innebär. Svenska folket vill bevara vårt lands självständighet, demokrati, sociala rättvisa och alliansfrihet. Därför har vi ett stort demokratiskt problem i Sverige: riksdagen representerar inte längre folket! Vårt etablerade politiska system har inte förmått stå emot den påverkan som starka privata ekonomiska och mediala krafter utövat. Detta har inneburit en försvagning av den demokratiska dimensionen. Denna försvagning i sin tur har möjliggjort den kraftiga högervridning av politik och samhälle som vi upplevt. Särarten Under 1900-talet utvecklades en unik samhällsform i Norden. Den utmärktes av hög och jämt fördelad välfärd, solidaritet med de sämre lottade, frihet från korruption och en låg inre konfliktnivå. Under den senare halvan växte ansvar för miljön och global solidaritet fran som starka styrkrafter. Allt detta negeras nu av EU/EMU-underkastelsen. Sveriges underkastelsefördrag är entydigt: vi är förpliktade att vara med i EMU. Dock har Sveriges politiker lovat att "detta avgör vi själva". Det betyder att den folkomröstning som är en självklarhet i praktiken kommer att handla om att acceptera djupare underkuvande eller att lämna och bli fritt igen. Och detta är vårt val: Vi kan välja mellan att antingen passivt delta i maktens hyllningskör, eller att aktivt och fritt forma vår framtid, stå för en strävan, utgöra ett exempel. Kasta en skugga. Valet borde vara lätt.
|