 INSÄNDARE FRÅN 2003
 24 januari 2003 Debattartikel i Folkbladet Med jämställdhet som täckmantel Det finns idag en tendens från reaktionära krafter att använda jämställdheten som täckmantel för att propagera för diverse åtgärder. Det handlar om allt från bombningar av Afghanistan till privatiseringar av offentlig sektor. Det hela är ett fult trick från grupper som inte är ett dugg intresserade av att avskaffa könsorättvisorna. Svenskt Näringsliv förnekar sig inte i sin privatiseringshysteri - för tillfället paketerad i jämställdhetsretorik. Nyligen presenterade man en undersökning som hävdar att lönediskriminering mellan könen enkelt kan lösas med privatisering av offentlig sektor. Detta tröttsamma mantra visar bara att man inte förstår omfattningen och strukturen bakom könsdiskrimineringen. Lönediskriminering handlar inte om privat eller offentligt. Den handlar om vilket kön det är på personer som utför jobbet. Därför kommer inte ökad privatisering att bryta diskrimineringen. Vad som måste till är en förändrad värdering av arbete, och en helhetssyn på kvinnors och mäns villkor i samhället. Vi måste också se att könsorättvisorna samverkar och förstärker varandra. Att det är kvinnor, såväl inom privat som offentlig sektor, som arbetar deltid, har osäkra visstidsanställningar, som får lägre lön än män och tar huvudansvaret för det obetalda arbetet. Vi har idag en stor kunskap om kvinnors och mäns löner och inkomster. Vad denna kunskap säger oss är att i Sverige idag, år 2003, beror din lön på ditt kön! Som kvinna har du mindre betalt oavsett var du befinner dig på arbetsmarknaden. Kvinnor har idag inom alla sektorer, i alla yrken och på alla nivåer, lägre lön än män. Trots svenskt Näringslivs försök att visa motsatsen är lönediskriminering inget fenomen som bara existerar i offentlig sektor. Tvärtom visar SCB:s statistik att löneskillnaderna mellan könen är störst inom den privata sektorn. Det är här vi hittar mest av de skillnader som inte går att förklara med ålder, utbildning, arbetstid, bransch eller yrkesgrupp. Att klä privatiseringspolitik i jämställdhetsdräkt är därför inte bara okunnigt utan också nonchalant mot alla kvinnor som systematiskt lönediskrimineras, inte minst gentemot de som arbetar i den privata sektorn. En seriös kamp mot lönediskriminering är inte betjänt av borgerligt önsketänkande om privatisering som en allsmäktig lösning. Vad som krävs är istället att vi vågar ta konsekvenserna av den kunskap som vi har: att det pågår en systematisk diskriminering av kvinnor inom samtliga områden i arbetslivet. Diskriminering kan också hindras genom en stärkt arbetsrätt. Idag är det kvinnor som står for den s k flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det är kvinnor som erbjuds springvikariat, deltider, otrygga anställningar med sämre villkor och lägre lön. Vänsterpartiet anser att grunden skall vara fasta heltidsjobb. Vi vill också ta bort rätten att undanta två personer från turordningen vid uppsägning i mindre företag, en regel som fått som konsekvens att det är gravida kvinnor och föräldralediga som för gå först. I dess kölvatten har det skapats ett klimat där kvinnor på anställningsintervjuer tillfrågas om de ska ha barn, där föräldralediga kvinnor omplaceras eller sägs upp på grund av ”arbetsbrist”. Arbetsrätten ska ge samma trygghet för alla. Lösningen på lönediskrimineringen ställer krav både på oss som politiker, på arbetsgivare och på fackförbund. Den offentliga sektorn är inget undantag i detta arbete. Fackförbundet Kommunal som organiserar merparten av den offentliga sektorns lågavlönade kvinnor har sagt upp sitt avtal och kräver höjda löner. Deras krav är riktiga. De måste få en löneutveckling som innebär att de kommer ikapp industriarbetarna. Från politiskt håll krävs det en kraftsamling för att möta dessa krav, men det måste göras. Vi måste ta vårt arbetsgivaransvar och det innebär med nödvändighet mer pengar från staten till kommuner och landsting. Vänsterpartiet har föreslagit att 10 miljarder öronmärks för att höja lönerna för de lågavlönade kvinnorna i offentlig sektor. Vi vill också permanenta tillskott till kommunerna för att göra det möjligt att erbjuda heltid till alla och anställa fler.
|