 INSÄNDARE FRÅN 2004
 12 mars 2004 Insändare i Folkbladet Utan kunder finns ingen prostitution När du hör ordet prostitution. Vem tänker du då på, kvinnan som säljer sin kropp eller mannen som köper den? Den 8 mars Internationella kvinnodagen 2004 vill rikta vi fokus mot kunden - mannen som köper sex. Kunden har alltid rätt heter det, men inte när det gäller sexköp. Då har kunden aldrig rätt! Varför ger män sig rätten att köpa kvinnors kroppar? De flesta människor i Sverige tycker att det är fel. Vår riksdag och regering har erkänt prostitution som en yttring av det sexualiserade våldet - ett medel för män att behålla makten och kontrollen över kvinnors sexualitet. Prostitution gör det omöjligt att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. All slags kriminalitet dras till prostitutionen. Var åttonde vuxen man i Sverige har en eller flera gånger köpt sex. Fyra sexköp av fem sker utomlands. Välbärgade män som reser mycket köper oftare sex än andra män. Nästan varannan sexköpare är eller har varit gift/sambo. Varannan har barn. Idag antas sexköparna vara färre, brottsmedvetenheten har ökat, fler blir fällda, polisanmälningarna för koppleri har mer än tredubblats. Detta beror på att vi 1998 fick vår unika lag om ”Förbud mot köp av sexuella tjänster”. Hallickarna har fått det svårare att jobba och tjänar bäst på att sälja eller hyra ut kvinnor till våra grannländer där det är lagligt att köpa sex. Många kvinnor transporteras hit från andra länder. Därmed har Sverige har blivit ett genomgångsland för en omfattande internationell handel med kvinnor för sexuell exploatering. Det brukar kallas trafficking. Det är ett grovt brott som de flesta länder lagstiftar emot. Däremot är det få länder som vill erkänna mäns köp av kvinnors kroppar som ett brott och att det skulle finnas något samband mellan prostitution och människohandel. Fattigdom anses vara orsaken till att kvinnor faller offer för människohandlare. Inte att det finns en efterfrågan från sexköpare i rika länder i väst eller att mäns rätt att köpa kvinnors kroppar anses som en självklarhet. Det har visat sig, tvärtemot vad legaliseringsförespråkarna påstår, att legala bordeller ökar den illegala prostitutionen. Hallickar i öst ”leasar” kvinnor till hallickar i väst. Det är många som tjänar pengar på prostitution, inte bara kvinnohandlare, bordellägare och hallickar, utan också porrklubbar, hotell, restauranger, researrangörer, turistnäringen, nöjesbranschen, mediaföretag, taxi kontokortsföretag, som direkt eller indirekt drar nytta av att det finns män som köper kvinnor. Därför är prostitution accepterat i de flesta länder, åtminstone så länge den inte “stör den allmänna ordningen”. Sexindustrin är en av världens tre ledande industrier. Den omsätter lika mycket pengar som alla länder tillsammans lägger ner på militärutgifter. Den arbetar intensivt på att normalisera det sexualiserade våldet i pornografi och prostitution och har lyckats bra. Sexualiserat våld säljer. Alla män köper inte kvinnor. De flesta vare sig våldtar eller misshandlar kvinnor. Varför ska de behöva ta ansvar för andra mäns våld när de själva är oskyldiga? Med det resonemanget kan man undra vems ansvar mäns våld mot kvinnor egentligen är. Alla kvinnor utnyttjas inte i prostitution. Alla kvinnor blir inte våldtagna eller slagna. Men kvinnor har engagerat sig, organiserat sig, skapat opinion och agerat mot mäns våld mot kvinnor. Det är den samlade kvinnorörelsen som har drivit fram lagen mot sexköp i Sverige. Utan kund ingen prostitution. Det är dags att män går samman mot sexköparna. En del gör det redan, men det måste ske på mycket bredare front. De allra flesta som köper sex är trots allt män. Hur många män som köper sex tänker på att de medverkar i en grov organiserad internationell brottslighet? För det är faktiskt vad de gör.
|